TV4 Nyheterna
Nöje & Kultur
Så påverkas kroppen av skräck
Rädsla är en kraftfull känsla som aktiverar hela kroppen. När vi blir riktigt rädda reagerar inte bara hjärtat och magen – även tarmarna och blåsorna kan påverkas. De flesta får dock ”bara” ett kraftigt adrenalinpåslag, hjärtklappning och en känsla av att magen knyter sig. – Det stannar oftast vid att hjärtat går igång och man hoppar till, säger Johannes Cannán-Magnusson. Att ”skrämma livet ur någon” är ett uttryck som ibland används bokstavligt, men Cannán-Magnusson menar att dödsfall till följd av skräck är mycket sällsynta. I de få fall där det har inträffat har personen ofta haft någon hjärt- och kärlsjukdom i botten. – Det har väl hänt någon enstaka gång, men det är absolut inte vanligt, säger han. Skräck kan dock ge ett rejält påslag i kroppen, och hjärnan har svårt att skilja mellan verklig och fiktiv rädsla. Det är därför vi kan känna oss lika rädda av en skräckfilm som av en verklig händelse. – Efter en en skräckupplevelse kan det pirra i hela kroppen, och känslan kan sitta kvar i flera dagar, säger Cannán-Magnusson. Varför söker vi skräck? Många människor söker aktivt upp skräckupplevelser – genom filmer, berg-och-dalbanor eller bungyjump. Johannes Cannán-Magnusson förklarar att det handlar om en medfödd vilja att utforska och alla har ett visst sökande efter spänning och kickar. – Det är därför vi gillar att titta på skräckfilm och sådana saker. Adrenalinpåslaget kan vara väldigt spännande, säger han. Så lugnar du kroppen När rädslan slår till finns det enkla knep för att lugna kroppen. Cannán-Magnusson rekommenderar att sakta ner andningen, eftersom ytlig andning och hög hjärtfrekvens är typiska delar av kroppens kamp- och flyktmekanism. – Gå ner i lugna andetag och ta det lite lugnt. Rota dig fast på marken och tänk på andningen, säger han. För den som är lättskrämd i vardagen finns det sätt att träna upp sitt beteende. Cannán-Magnusson berättar att amygdala, hjärnans ”rädslecentrum”, registrerar vissa situationer och att det går att träna sig att våga möta och utsätta sig för dessa. – Det är en del av vårt överlevnadssystem, men vissa är mer ”primade” än andra. Det går att träna, säger Cannán-Magnusson.